Segjärn EN 16482/GJS-500-7C

Till skillnad från gråjärn förekommer grafiten i segjärn i form av kulor (noduler). Denna skillnad gör att segjärn har mycket bättre mekaniska egenskaper än gråjärn och fullt jämförbar med många stål. Segjärn tillverkas genom att behandla gjutjärnssmältan med magnesium som gör att grafiten bildar kulor i stället för fjäll. Dämpningsförmågan hos segjärn är inte lika bra som hos gråjärn men bättre än för stål. Dessutom uppvisar segjärn god skärbarhet men är inte lika bra som gråjärn. Segjärnets stora fördel som konstruktionsmaterial är dess låg vikt, täthet 10% mindre än stål.

GJS-500-7C är standardiserat i SS-EN 16482. Den (utgången) SS-beteckningen är 0727. Siffrorna 500-7 indikerar att järnet skall ha en brottgräns >500 N/mm2 och att förlängningen vid dragprovning ska vara minst 7%. Tillägget ”C” visar att segjärnet har stränggjutits för att skilja från formgjutna detaljer. Stränggjutningsprocessen är mycket flexibel vad beträffar stångens tvärsnitt och förutom runt (vanligast) kan fyrkant, rektangulärt, halvrunt och andra former tillverkas.

Genom glödgning kan GJS-500-7C konverteras till GJS-400-15/18C som har lägre hållfasthet men uppvisar mycket högre förlängning och bättre slagseghet. Dessutom kan segjärnets mekaniska egenskaper förbättras högst väsentligt genom austemperering i saltbad.

Mikrostrukturen och därmed mekaniska egenskaperna av segjärn styrs i hög grad av svalningshastigheten vid stelning. Ytzonen av stränggjutjärn utsätts för mycket snabb kylning varför mikrostrukturen där avviker väsentligt från den närmare stångens centrum. Av denna anledning kan inte de specificerade mekaniska egenskaperna garanteras i denna ytzon som måste bearbetas bort. Bearbetningspåläggen stipuleras i SS-EN 16482.